Månad: maj 2017

Nu närmar sig vår resa sitt slut. I morgon flyger vi hem. Vi har haft en fantastisk resa. Upplevt mycket. Det tar lite tid att smälta alla intryck. Namibia är ett av våra favoritländer. Människor är vänliga och trevliga och vi har alltid blivit väl emottagna överallt. Vi har sett mycket djur och naturen här är fantastisk. Där vi körde i Botswana är det mest platt och bush. I Namibia finns det allt. Sand, berg och slätter med bush. Vägarna har för det mesta varit bättre än vi trodde. Vi åker gärna tillbaka.

Vi har nu kört 5 200 km sedan starten den 17 april, så det är inte så konstigt att vi har skrivit mycket om vägar.

Måndag 15/5

Igår kväll hade vi tänkt att ta en dusch men inget varmvatten så det blev ingen dusch. Nu på morgonen var även kallvattnet slut så vi fick ”tvätta” oss med våtservetter. Även toavattnet var slut.

Vi har nu kört vår längsta dagsetapp, 555 km från Dqae Qare San Lodge till Hotel Uhland i Windhoek. Vägen var asfalterad och vägarna här är Raksträckornas förlovade land. Den ena raksträckan efter den andra, raksträkorna kan vara upp till 8 km långa sen kommer en liten böj och sen en raksträcka igen så håller det på. Många kör väldigt fort, upp mot 120 – 130 km/tim.

Man har varningsskyltar för boskap, hästar, getter, åsnor, vildsvin och antiloper så det gäller att vara alert för rätt som det är kan något djur springa över vägen. Annars kan man väl säga att vägen är långtråkig att köra, inte mycket att titta på. På denna sträcka tror jag att vi mötte mindre än 100 bilar varav ett 20-tal var lastbilar. De flesta lastbilarna här är SCANIA och VOLVO.

Att passera gränsen var inga problem, det var bara att fylla alla personuppgifter, bilnummer och klockslag för gränspasseringen. Precis efter gränsövergången köpte vi påfyllnad av SIM-kortet.

Vi gjorde ett lunchstopp i Gobabis, en hyfsad stor stad, och sen vidare.

 

Tisdag 16/5

Tillbaka till civilisationen. Det känns nästan som hemma att komma till hotel Uhland. Vi trivs väldigt bra här. Ingen sand och vattnet fungerar. Ingen kran sitter löst etc. Nu väntar några sköna dagar.

Vi har bara slappat idag. Varit och besökt The Craft Market, ett ställe med massor av olika affärer som säljer olika hantverksprodukter/souvenirer, en del är riktigt fina, med allt vad man kan tänka sig från Afrika. Åkte sen till ett köpcentrum, där jag handlade på Body Shop. Allt är billigare här än Body Shop hemma, det är mindre än halva priset på de produkter jag använder. Så det blev en hel del. Annars är köpcentrumet precis som hemma, inga större skillnader mer än att det är andra butiker.

En iakttagelse: Namibia har en befolkning av 87,5% svarta, 6% vita och 6,5% blandat. De flesta som handlade på köpcentrumet var vita och alla som betjänade var svarta.

Det är inte så kul att köra bil i Windhoek. Det finns väl trafikregler, men det verkar som om ingen bryr sig, så det gäller att vara alert. Nu har ju Hans vant sig vid vänstertrafik, så det går lättare nu än de första dagarna.

Onsdag 17/5

Idag skall vi byta till en mindre bil, en 4-hjulsdriven automatare av märke Suzuki. Det blir lite lättare än med den stora Toyotan vi kör nu.

Vi besökte Namibian Botanical Garden, där de allra flesta av Namibias växter är representerade. Många av buskarna/träden är föda till boskap och vilda djur men framföralt användes rötterna som medicin för olika åkommer men även till att göra rep/snöre av underbarken och att använda grenarna till att göra upp eld med.

Tog en fika på The Craft Market.

I kväll bjöd vi ut Irmgard på middag på Nice (http://www.nice.com.na). En av de finare restaurangerna här. Man kan se hela köket, där de lagar mat. Det är också en restaurangskola. En mycket trevlig kväll. Irmgard äger hotellet där vi bor. Hon hjälpte oss när vi var här förra gången för 3 år sedan, då vi blev bestulna på det mesta.

Torsdag 18/5

Idag har vi varit på SPA. GocheGanas (http://www.gocheganas.com), som ligger helt underbart i ett bergigt område på toppen av ett berg. Utsikten är hänförande. Först blev vi kroppspeelade med olja och sand. Efter dusch blev vi insmorda i någon sorts röd lera och inpackade i plast. Under tiden vi låg inpackade fick vi ansiktsbehandling. Insmorda många gånger, med olika oljor och krämer. Till sist fick vi ryggmassage.

Det var riktigt skönt och avkopplande. Efter behandlingarna åt vi lunch på deras terass.

Åkte sedan hem för ompackning för två nätter i Swakopmund.

Här i Windhoek har vi sommarvärme, mellan 22-24C på dagen, men på natten är det nästan vinter, ca 5C. I Swakop väntar en temperatur på strax över 30C och på natten ca 20C.

 

Fredag 19/5

Körde till Swakop tidigt i morse, ca 35 mil. Återigen en spikrak väg med några enstaka böjar. Ju närmare Swakop vi kom ju mer öken blev det. Det varnades också för hårda vindar, vindar som sveper mellan bergen och för med sig sand. Temperaturen steg också hela tiden till över 30C men det märktes inte när vi kom fram, då mycket kalla vindar fick det att kännas kallt. Vi fick ett fint rum på Villa Margherita, där vi bott tidigare.

Swakop är en turiststad. Här finns det många små butiker och här är riktigt mysigt. I kväll skall vi äta på The Tug. Den populäraste restaurangen i Swakop. Den liggar alldeles intill Atlanten och är byggd av en gammal bogserbåt och lite tillbyggnader. Maten är supergod. De serverar mest fisk.

Lördag 20/5

Idag är det betydligt varmare. Inga kalla vindar. Vi har strosat omkring lite. Handlat lite och varit på the Crystal Museum. Här kan man hitta allt vad ädelstenar heter. Många vackra smycken. Jag har lite svårt att behärska mig, men det blev ingenting denna gången. Här finns också den största crystal cluster i världen. Upptäcktes 1985 och är 3m hög och 3m bred och väger 14100 kg. Utgrävningen pågick i 5 år.

Körde kustvägen ner till Valvis Bay för att titta på sanddynerna. Det är fasinerande att se dessa sanddyner som är ganska så höga. Vägen går längs med Atlantkusten och när vi närmar oss Valvis Bay så finns här många fina hus, både flerfamiljshus och villor.

Tillbaka på hotellet ringde Hans telefon. Det var biluthyraren som ringde och var orolig för att vi hade missat vårt flyg. I ett senare skede av vår reseplanering hade vi utökat resan med 2 dagar men inte korrigerat dessa dagar med bilhyrningen! Det löste sig med att vi kunde hyra bilen ytterligare 2 dagar och biluthyraren kunde andas ut.

 

Söndag 21/5

Dax att köra tillbaka till Windhoek och åter checka in på Uhland Hotel. Det första vi gjorde när vi var framme var att checka in på vårt flyg imorgon, hotellet hjälpte oss med att skriva ut boardingpassen. De ordnade lite lunch åt oss och nu är det dax att packa våra resväskor och ryggsäckar.

 

Fredag 12/5
Idag har vi varit ute med båt i Okavangodeltat i 5 timmar. En trevlig tur. Intressant att se hur människor lever kring floden. Hästar, åsnor och kor går ute med halva kroppen i vattnet och betar. Emellanåt var fåran vi åkte i inte bredare än båten och högt med vass på båda sidorna.  Ofta är vår väg kantade med massor av näckrosor. Otroligt vackert. Vår förare/guide med artistnamn Citi, är född i deltat och delade glatt med sig av sina kunskaper. Inga framtänder, men med ett stort leende. Det finns en fantastisk kunskap om växter och djur hos lokalbefolkningen.

Lördag 13/5
Idag har vi kört till Dqae Qare San Lodge. Lodgen ägs och drivs av the San people. Vi blev väl mottagna av två små kvinnor, som pratade så tyst så tyst.Den ena hade ”tomteluva” på huvudet. Vi trodde att det här skulle finnas lite mer att göra, men vissa saker som står på deras hemsida gör de inte mer. Så vi bestämde att bara stanna här två nätter och kolla om vi kan komma till Windhoek en dag tidigare. Telefonnätet visar 1 punkt i ena minuten för att sedan visa ingen tillgänglighet. Pötsligt visas 2 punkter och då kunde vi ringa Hotel Uhland och fick besked att vi kan komma en dag tidigare. Det finns elektricitet endast mellan 18:00 och 10:00 som genereras via en dieselgenerator. Vatten värms upp med solvärme så det är bäst att duscha vid 5-tiden på eftermiddagen. Vi körde en kvälls-runda på ägorna. Det finns en hel del djur här, men de är svåra att se då vegetationen är för tät. Vi såg en stilig Kudu med stora horn, men de är så blyga så de försvinner så fort de ser oss.Den bästa utsikten har vi faktiskt vid vattenhålet mitt för rummet där vi bor. Söndag 14/5
I förmiddags har vi varit ute på en bushvandring med en man och en kvinna från San-folket. De visade oss lite avtryck av olika djur. Berättade också om hur man använder olika växter. Från en buske använder man barken för att lindra olika bett av ex. scorpioner. Genom att göra ett avkok på samma bark hade man ett bra medel mot magproblem.Han bar på ett koger som var gjort av skinnet från en Schakal. Det innehöll spjut, pilbåge, pilar och två pinnar utformde för att göra eld med.
Man använder gärna torr spillning från zebran. Den innehåller mycket fibrer som är lätt att mala ner till en typ av fnöske som lätt tänder. Man kan låta glöden vara kvar i mitten av en Zebraspillning, som man lägger ner i en håla och lägger sand ovanpå. På så sätt bevarar man glöden och sedan kan man komma tillbaka och använda den för att göra en ny eld.
Vi bad dem göra upp en eld, men efter idogt försök där båda växlade med att gnida den ene pinnen mot den andra så lyckades de inte få eld på Zebraspillningen. Det blev bara rök. Lite pinsamt .

Måndag 15/5
Igår kväll hade vi tänkt att ta en dusch men inget varmvatten så det blev ingen dusch. Nu på morgonen var även kallvattnet slut så vi fick ”tvätta” oss med våtservetter. Även toavattnet var slut.
Vi har nu kört vår längsta dagsetapp, 555 km från Dqae Qare San Lodge till Hotel Uhland i Windhoek. Vägen var asfalterad och vägarna här är Raksträckornas förlovade land. Den ena raksträckan efter den andra, raksträkorna kan vara upp till 8 km långa sen kommer en liten böj och sen en raksträcka igen så håller det på. Många kör väldigt fort, upp mot 120 – 130 km/tim.
Man har varningsskyltar för boskap, hästar, getter, åsnor, vildsvin och antiloper så det gäller att vara alert för rätt som det är kan något djur springa över vägen. Annars kan man väl säga att vägen är långtråkig att köra, inte mycket att titta på. På denna sträcka tror jag att vi mötte mindre än 100 bilar varav ett 20-tal var lastbilar. De flesta lastbilarna här är SCANIA och VOLVO.
Att passera gränsen var inga problem, det var bara att fylla alla personuppgifter, bilnummer och klockslag för gränspasseringen. Precis efter gränsövergången köpte vi påfyllnad av SIM-kortet.
Vi gjorde ett lunchstopp i Gobabis, en hyfsad stor stad, och sen vidare.

 

Vi har varit borta från allt vad internet är i flera dagar. Idag har vi hittat ett ställe med WiFi. Går lite trögt så det blir inga bilder. Vi uppdaterar med bilder så fort vi hittar ett bättre nät.

Torsdag 4/5
Idag går färden vidare till Camp Chobe. Drygt halvvägs stannade vi för lite proviantering i Katimo Mulio. Efter Camp Chobe har vi en övernattning i vårt tält på ett ställe där det inte finns någonting utom en campingplats och vi måste fixa maten själva. Vi köpte lite Rumpstek och korv att grilla och lite annat också. Lite ved att ha till grillen köpte vi vid en hydda utmed vägen.
Väl framme vid lodgen bokade vi en 6-timmars båttur i morgon. Hela lodgen består av ”tält”. Fantastiskt vad man kan göra. Stora ”byggnader” med golv av trä, men väggar och tak av kanvas.

Vårt chalet ligger ca tre meter från Chobe River så vi satte oss på altanen och njöt.

Fredag 5/5
Direkt efter frukost åkte vi ut på floden med stora förhoppningar om att se både det ena och det andra. Floden är just nu mycket översvämmad, den är också gränsen mella Namibia och Botswana.Det blev mycket olika fåglar till att börja med men även krokodiler och några flodhästar. Flodhästarna är väldigt skygga, kommer vi lite för nära så dyker de ner under ytan.

Vi kom för nära ett par, som inte gömde sig utan som började att jaga bort oss. De bär respekt med sig. Guiden vände båtens propeller så att den sprutade vatten på flodhästarna. Och sedan så åkte vi snabbt därifrån.
Alla djur som vi ser finns i Chobe NP som ligger på den Botswanska sidan.

Vi såg lite olika 4-fota djur, bl a en stor hjord med bufflar.

 

På den forsatta färden hem fick vi inte se några elefanter idag heller. Däremot fick vi haveri på båtmotorn och guiden fick ringa efter hjälp, det blev bärgning hem.

När vi sedan sitter på altanen kan vi på andra sidan floden se en elefanthane komma ner till floden för ett dopp. Sedan ser vi en hjord med ca 15 – 20 elefaner på väg ner till floden. Också på andra sidan floden! Vi har bra kikare så vi ser dem väldigt tydligt

Lördag 6/5
Idag gick färden vidar in i Botswana men först måste vi fylla i en del formulär när vi lämna Namibia. Namn, passnr, vart du kommer ifrån etc, dessutom precis innan bron ska man uppge bilnr, chassinr och motornr därefter kan vi lämna Namibia och sedan köra till den Botswanska gränsposteringen.
Det första som vi måste göra är att köra bilen genom ett desinfektionsmedel av något slag. Sedan blir det som vanligt med alla namn etc som ska fyllas i men även hur mång dagar vi räkna med att stanna. Vi betalade av vägtull på 152 Pula. Innan vi fick korsa gränsen måste vi båda stiga på en matta som också var indränkt med desinfektionsmedel.
De första milen var det asfatsväg och där gick det undan – men sen blev det verkligen annorlunda. Denna Transitväg var endast ett spår så vid möte fick den ena bilen köra ut i terrängen. Vägen består av sand och hålor så det krävs 4×4 för att kunna köra här. Mestadels på 2:ans växel men vid ett tillfälle fick var vi tvungna att växla ner till 1:an för att komma fram i sanden. Denna sträckan till Savuti var ca 80 km lång och en av de jobbigaste vägar jag (Hans) någonsin kört.

Efter några mil kom vi till North Gate in i Chobe NP och skulle då betala avgift för att besöka/köra genom parken. Vi hade inga Pula och de hade ingen möjlighet att ta kort så förslaget blev att vi skulle betala när vi kom till Savuti.
Väl framme kunde vi inte heller här betala med kort så efter lite palaver fram och tillbaka hur vi skulle betala hade vi USD i jämna sedlar som de tog emot som betalning för parkavgiften.

Nu kunde vi fortsätta till vår campsite och förbereda för kvällen och natten. Föresten så ljög jag för tullaren vid gränsen och sa att vi inte hade något kött med oss men det hade vi med för att grilla på kvällen. Vi tände brasan, grillade och satt en stund och njöt.

Tältet restes på biltaket och vi gick till sängs vid halv 8-tiden för då var allt mörkt som en vinternatt. Inget nattsudd här inte.

Söndag 7/5
Uppe med solen, enkel frukost, mycket enkel tvätt och tandborstning och sedan ner med tältet.
Nu har vi ca 90 km till Mogohtlo Lodge. Vägen var densamma om inte ännu i sämre skick som i går. Det tog oss nästan 5 timmar att köra dessa 90 km! En snittfart på ca 20 km/tim!! Då kan ni tänka hur vägen var, om man nu kan kalla den för väg. Vi tyckte den var riktigt jobbig. Stannade till vid ett par tillfällen för att titta på bufflar, giraffer och några elefanter.
Det var jävligt skönt när vi väl var framme. Lodgen ligger utmed en flod och här är väldigt fint. På vägen in till lodgen mötte vi 4 elefanter. De tittar knappt på oss. De är nog vana vid turister. Vi bor fint i en sk tented chalet, dvs väggar och tak består av kanvas. Gunnel har tvätta lite kläder och vi har ätit en liten lunch med den mat som vi tidigare har handlat. Nu ska vi bara sitta och njuta lite och lyssna på alla fåglar som finns i träden.
Vi har fått till vana att innan middagen dricka en gin o tonic. Väl hemma igen får vi börja tänka om. Den dricker vi på en stor altan i huvudbygnaden med utsikt över Khwai River och en tänd eld som värmer ryggen.Vi pratade med ett par som varit här i några dagar och de hade hyrt en lokal kille/guide från lodgen. Det har vi nu också gjort, USD 50 för två och en halv dag. Det är i princip hopplöst att köra runt i de olika områden som är tillgängliga utan en guide. Man kommer lätt vilse.

Måndag 8/5
Frukost klockan halv sju, sedan avfärd med guiden, som heter Chetiso men hans ”artistnamn” är System, i vår bil. Gunnel och jag sitter där framme och System där bak. Vi har även bokat ett lunchpaket som vi har med oss då vi ska vara ute hela dagen.
Vi kör mot Moremi NP och på vägen dit ser vi lite olika djur och en del fina rovfåglar. Innan vi kan köra in i parken ska vi registreras med namn, adress etc och betala 300 Pula (!), ungefär 250:-De har olika avgifter beroende viken nationalitet man har och var bilen är registrerad.
Efter några timmars körande på olika ”vägar” och vi ätit vår lunch var vi ganska så besvikna för det var inte mycket till djurliv vi fick se.
De har haft mycket regn under regnperioden och det har varit översvämmat överallt. Fortfarande är det stora översvämningar på vägarna.

Många av vägarna gick inte att köra på, utan vi fick vända flera gånger. Vi bestämde därför att åka tillbaka till lodgen.Först måste vi passera två träbroar, över floden Khwai, som inte är mycket bredare än bilen och består av 4 st längsgående stockar på vardera sidan. I mitten på den ena bron ser man några tvärgående stockar med 1 meters mellanrum på den andra bron ligger de tätare. Lite nervigt att hålla hjulen på rätt spår. På hemvägen fick vi se giraffer, en stor buffelhjord och elefanter på ett antal olika ställen. Så avslutningen på en lång dag blev faktiskt riktigt bra.

Vi är de enda gästerna på lodgen denna natt, tror att de har 13 tält, så vi blev kungligt uppassade till middagen.
Vaknade till halv tolv på natten av att det knakade i buskarna utanför tältet och kunde se att en stor elefant passera på mindre än 1 meter från vårt tält. Måste erkänna att jag (Hans) blev ganska så spak. Jag kunde se elefantens betar, ca en halv meter långa, precis utanför ”fönstret” som egentligen bara är ett moskitnät.
På morgonen kollade vi fotavtrycken utanför tältet och han hade gått mycket nära. Vi mätte upp fotavtrycket till ca 42 cm i diameter!

Hela lodgen är utan något som helst staket. I princip varje natt får lodgen besök av en eller flera elefanter, som äter frukterna på träden. För säkerhets skull blir alla gäster eskorterade till sina tält efter middagen. Trevligt med lite ”huselefanter”.

Tisdag 9/5
I dag har vi bestämt med System att dela upp safarin i en morgontur och en på eftermiddagen och att vi skulle köra runt i Mogohtlos Conssesion Area. Det blev en mycket trevlig förmiddagstur med enkla vägar att köra. Mycket vacker natur och många elefanter, bufflar, giraffer, antiloper och olika fåglar. Det absolut bästa var när vi på slutet av turen fick se en elefant välta ett stort träd, sedan gick han runt till kronan och började äta av smågrenarna som han nu kom åt.

De äter bara barken på grenarna och lämnar resten. De äter även frukterna på vissa träd. På många träd kan man se hur illa de går åt dem genom att med betarna bryta loss barken och på sätt skada träder som sedan vissnar ner.

På eftermiddagsturen körde vi utmed floden och besökte även en del vattenhål. Vi fick se den stora buffelhjorden dricka, även några flodhästar tittade upp ovan vattnet för några sekunder och sedan ner igen. Vi mötte en giraff några meter från vägen som stod och åt bladen på en buske, den tog sin långa tunga runt en gren och reste sen sin långa hals och vips så var alla blad borta från grenen.

Onsdag 10/5
Pratade med killen i baren hur de jobbar här på lodgen. De jobbar i tre månader och är lediga en månad. När de jobbar bor de här men de flesta har familjer i byn Mababe som ligger ca 45 minuter härifrån. Byn har ca 500 invånare, lite svårt att veta eftersom många jobbar på olika lodger och är borta under vissa perioder.
Pratade med killen som är ansvarig för det elektriska, han är utbildad inom el i Windhoek. Han visade hur lodgens elsystem är konstruerat. På morgonen kl. 6 startar man dieselgeneratorn och stänger den ca kl. 9. Då kopplar man in batterier som har laddats upp av solceller, drygt 8 kvm, och mitt på dagen använder man el väldigt sparsamt. Solcellerna laddar batterierna under hela dagen. Klockan 14 skiftar man igen till generatorn fram till kl. 18 då man åter går över till batterierna under natten till kl. 6 nästa morgon.
Allt vatten pumpas från en borra och lagras i tre stora tankar som är placerade ca 6 meter upp i luften. Detta är inte drickbart.
Till tälten genereras varmvatten av en solvärmeanläggning och sparars sedan i en isolerad tank. Varje anläggning ger varmvatten till två tält.
I dag har vi varit ute på en eftermiddagstur. Vi körde på en ”väg”, egentligen bara två hjulspår, till ett stort vattenhål. Elefanterna brukar komma dit och dricka och bada.

Vi såg tyvärr bara ”spår” efter dem. Vi var lite tidiga och vågade inte stanna för länge, då vägen var rätt otäck att köra och vi ville inte riskera att det blev mörkt. Såg massor av giraffer, en hjord på säkert 25 st.

De är trevliga att titta på och är alltid nyfikna på oss. På vägen tillbaka körde vi en runda på lodgens område.

Kom precis när två elefanter hade en liten batalj i vattnet. En liten och en lite större elefant. Det var nog mest övning, men den lille fick ge sig. En flodhäst dök upp och visade sitt missnöje med att bli störd. Trevlig upplevelse.

Torsdag 11/5
När vi vaknade i morse var det kallt som attan, kanske 8-10 grader. Vi blev liggande under täcket och läste till solen började värma lite. Idag skall vi åka vidare till Audi Camp, utanför Maun.
Igår när vi gick till middagen så skrek två av serveringspersonalen i höga skyn precis när vi kom. Full uppståndelse. Det ringlade en orm utanför entren till huvudbyggnaden. Alla rusade till och en av personal lyckades döda den med en sopborste (!). I morse fotograferade vi den. Den var ca 1,5 m lång, någon nämnde kobra men vi vet inte riktigt.

Vägen till Audi Camp och Maun på ungefär 110 km bestod de första 70 km av en grusväg som var som en sämre tvättbräda. Vi tyckte att Transitvägen från Savuti var ett helvete med detta var faktiskt ännu värre.
Väl framme i Maun kunde vi tanka och ta ut Pula i en ATM. Vi har klarat oss riktigt bra utan att kunna ha några Pula. Vi fick ”låna” lite kontanter på Mogohtlo Lodge så att vi kunde köra in i Moremi NP och betala dricks på lodgen. Vi betalade detta ”lån” genom att det sattes upp på räkningen som vi betalade med MasterCard.
Var faktiskt lite orolig för att dieseln inte skulle räcka fram till Maun men det gjorde den med ca 6 liter kvar i tanken. Sa inget till Gunnel förrän vi tankade. Hittills har vi kört 3 400 km.
Vi bor i ett ”tält” utmed Okavango. Här är inte så mycket att göra och vi har bokat 3 nätter här. Campen har i stort sett bara aktiviteter över en eller flera nätter. De har bara en endagssafari och den är megadyr. Vi tycker att det räcker med 2 nätter här och funderade lite och bestämde att kolla om campen vi skall till har plats för oss en natt tidigare. Det hade de så nu åker vi till Dqae Qare San Lodge en dag tidigare och stannar där 3 nätter i stället för 2.

Lördag 29/4
Jag var lite orolig i går. Vi bor i en bungalow strax intil stängslet och långt ifrån receptionen. Tankarna kommer till förra gången vi var i Namibia och fick inbrott i vår bungalow. Men killen som står för campen lovade att det inte var någon risk. De stänger grindarna kl 19.00 och släpper på el i stängslet. Blev lite lugnad och sen var ju allt OK när vi kom tillbaka från middagen.
Vi gick som vanligt upp tidigt idag. Vi lägger oss tidigt (mellan 8 o 9) och vaknar ofta vid sextiden eller tidigare. Idag åkte vi mot Caprivi Strip. Vägen började som tidigare, enorma raksträckor och tråkig. Kändes som att köra i Sverige. Träden vid båda sidorna var rätt stora och gröna. Den enda skillnaden är att det är andra träslag. Men efter ett antal mil började det bli lite mer folk och byar utmed vägen.
De flesta bor i hyddor eller ”plåthus/skjul”. Bostäderna ligger i klungor med staket av trä eller vass runtom. Plåthusen måste vara otroligt varma på dagen. Det går nog inte att vara i dem. Hyddorna är små och runda, liknar en sockertopp.

Vet inte riktigt vad folk lever av. Det finns lite odlingar av något som liknar majs, men vi tror inte att det är majs. Odlingarna är glesa och ser inte ut att ge mycket. Tror att många åker iväg och jobbar på lodgerna under säsongen. De lever mycket primitivt. De får gå långa sträckor för att hämta vatten. Vi mötte många barn som bar på tunga plastdunkar.

Väl framme på River Dance Lodge, får vi gå en lång smal stig från parkeringen till dit vi skall bo. En helt underbar bungalow. Byggd på pålar ligger den helt i kanten av Okavangofloden. Den har stor altan och i en mindre ”bungalow” vid sidan om är badrum och toa. Badrummet är stort och har både badkar och dusch med en stor glasdörr man kan öppna. Där kan man bada och ligga och lyssna på fåglarna och titta på floden. Superfint.

Söndag 30/4
Idag har vi nästan bara latat oss, bungalowen är så fin. Jag har tvättat lite och sedan har vi suttit på terassen och njutit. Jag har också badat, men badkaret var inte format till någon som är så kort som jag (Gunnel). Det var svårt att ligga i det. Badvattnet var väl inte heller helt OK. De tar det från floden och filtrerar det, det var rätt brunt så det blev inte något längre bad.

Vid 3-tiden åkte vi ut på floden. Det var en härlig tur. Lugnt och skönt. Vi såg en grupp flodhästar, men båtföraren Timo ville inte gå nära dem. Han hade helt klart respekt för dem. Okavangofloden där vi åkte är gränsen till Angola, så på andra sidan såg vi Angola. Timo visade också ställen där elefanterna simmar över från det ena landet till det andra. Ingen gränspolis där inte.
Efter båtturen sitter vi vid brasan och väntar på middagen. Maten här är superb. Fint upplagd och mycket god.
Det är ett par i 40-års åldern som äger lodgen. Frun i huset påminner väldigt mycket om John Cleese i Fawlty Towers, inte till utseende men till sättet när han skall hälsa någon VIP-person välkommen.

Måndag 1/5
Idag har vi kört vidare till Namushasha River Lodge. Vi tog en liten omväg genom Mahango NP och där fick vi se bl.a. tre elefanter. Två stora honor och en ”tonåring”. En av honorna var rätt intresserad av oss ett tag, men sen vände hon och alla gick sin väg. Vi såg också lite vårtsvin, antiloper och några kudus.

Nu kör vi vidare på Caprivi Strip. Även denna väg var som alla andra, rak och tråkig. Lite kul är det att det kommer en del byar och det är alltid intressant att se hur människor bor. Här bor de också i hyddor. En del är lite större och i bättre skick än vi sett tidigare. Tror att många jobbar på lodgerna och tjänar därmed lite pengar. Annars ser man många vuxna sitta på gårdarna eller bara gå på vägen. Det är stor arbetslöshet här. Alla barn vinkar till oss.

Väl framme på Namushasha Lodge fick vi en STOR bungalow att bo i med två stora rum. Men det luktar lite ofräscht framför allt ”vardagsrummet”, det är bättre i sovrummet. Lodgen är bland de dyrare vi bott på, men vi fick klaga på städningen.

Sängmattorna var riktigt skitiga och det var kladdigt på en marmorbänk.
Men vi har en fin altan utmed Kwando-floden.
Middagen på kvällen var väl OK, men inte mer.

Tisdag 2/5
Idag åkte vi ut på en tur där vi tänkt se mycket djur. Men tji fick vi. Först körde vi ett par mil för lång och fick vända. Sedan in på en liten väg, där Mudumu NP ligger. Vägen gick bara att köra med 4×4 och var inte precis rolig. Många stora gupp, sandig och en gång fick vi vända, då vi inte tyckte att vi körde på en väg. Kartan var rätt dålig, men som tur är köpte jag i höstas en app med en Afrikakarta med gps. Den var utmärkt att ha, då bilens gps inte var så bra. Med min app kunde vi se exakt var vi var. MEN VI SÅG INGA DJUR, så vi tröttnade och körde tillbaka till lodgen. Så kan det vara ibland, det gäller att ha tur och komma precis när djur passera vägen vi kör på.
Mattorna kom nu tillbaka nytvättade.
Vi har en mycket skitig bil, så nu tvättar en av killarna den och Hans sitter på altanen och läser och jag skriver.

Onsdag 3/5
I morse åkte vi ut på floden Kwando med båt.

Färden varade i tre timmar och den var mycket bra. Floden ringlar sig som en orm genom ett träskområde. Vi såg en massa flodhästar. Först ser man kanske bara en som sticker upp med öron, ögon och näsa. Rätt vad det är så sticker det fler och fler upp och sedan så sjunker de en efter en. Vi räknade till minst femton stycken. Guiden hade respekt för dem. Man åker inte gärna förbi en ensam hanne, då de kan vara mycket aggresiva. Men vi åkte förbi hela flocken och de bara sjönk när vi kom närmare.

Vi har också sett en hel del fina fåglar.

Vi var själva i båten vilken var en fördel, vi kunde säga till när vi ville stanna och fota. Guiden var som vanligt väldigt duktig på att spana in alla möjliga sorters fåglar och vi fick också syn på en vattenödla som var mer än en halv meter lång.
Efter båtturen åt vi lite lunch och nu sitter vi på vår altan, med en härlig överblick över den ringlande floden Kwando, och läser lite deckare från Sverige. Plötsligt hör vi hur flodhästar som brölar från någonstans, ganska så häftigt och till detta hörs en kakafoni av olika fågelläten.